Wittgenstein och kritiken av den negativa uppbyggligheten
Religionens och existensens upplevelsespråk, dess sannings- och kunskapskriterier rör sig med nödvändighet på en annan precisionsnivå än forskningens. Vi vet exempelvis att vi skall dö, men vet inte vad döden innebär. Men innebär detta att vi måste avstå från att förhålla oss till döden? Nej, men det innebär att vi kanske måste förhålla oss till den med ett annat språk än det språk i vilket vi vet eller inte vet.
Där är vi tvingade till insikten om att en viss grad av osäkerhet, längtan eller aning kvarstår – oberoende av om vi intellektuellt sett säger ja eller nej till en annan verklighet.Kanske måste vi placera talet om den Osynliga världen i det språkspel där det hör hemma.De heliga rummen och symbolerna inkapslar det metafysiska i sakrala men påtagliga bilder och handlingar. Det mysterium som bara kan greppas under helt flyktiga ögonblick kan hållas svävande i ritens bildspråk – söndag efter söndag, år efter år – allt för att vi skall få ett perspektiv på tillvaron.
Det betyder att föreställningen om att något är heligt – i meningen oberörbart, reserverat okränkbart, undantaget eller upphöjt – är så grundläggande för all religion att vi undergräver själva poängen om vi överskrider detta och i rationellt nit försöker förklara det oförklarliga. Kanske säger det mer om oss som som vill förklara än det som skulle förklaras.
Att skönheten och kärleken är så berusande och att tankarna på döden så svåra beror inte bara på att de första är så vidunderliga och tanken på döden så sorglig, utan på att de ligger bortom vår fulla förståelse.
I en bokhandel i Köpenhamn hittar jag ett citat som illustrerar denna tankegång: ”… lika lite som man kan tänka sig fram till kärleken kan man greppa döden, lika lite som man kan besluta sig för den förra kan man sätta sig upp mot den senare. Men att något övergår förståndet är inte detsamma som att det inte är verkligt, och även om man blir mållös inför tillvarons största ting så har de ett namn, nämligen mysterier.” (Ur Stjernfelt & Thomsen, Kritik av den negativa uppbyggligheten, min kursivering.)
Då kommer jag att tänka på ett citat av Wittgenstein:”Vi känner att till och med om alla möjliga vetenskapliga frågor
blivit besvarade, så har våra livsproblem ännu alls icke blivit berörda.
Visserligen finns det då icke längre någon fråga; och just
detta är svaret.”
Tractatus logico-philosophicus Ludwig Wittgenstein,