Himlen står tom. Determinismen har jagat Gud ut ur vår världsbild. Men i själva sin frånvaro är den frånvarande närvarande, såsom Leonardos Mona Lisa blev närvarande som aldrig förr den dag för mer än fyrtio år sedan, då hon befanns vara stulen ur Louvren: folk som aldrig besökt ett tavelgalleri stod i kö för att se den tomma platsen efter henne. Mysteriet, som den försvunne guden lämnat efter sig, grubblar vi oförtröttat över, ur stånd att uppge möjligheten av att innerst inne i tillvarons innerrum finns något, som är oåtkomligt för vår forskande tanke ( Hans Ruin)
Det verkliga problemet är att även formlösheten är skenbar och att tillvaron verkligen har ett glaspärlespel inbyggt någonstans och att man då och då kan höra det spela. Detta händer förstås bara ibland, och knappast för att man förstått någonting, utan bara för att man på något vis har lyckats härma melodin, alltid oavsiktligt. (Tomas Tidholm)