De vilkas sällskap och förtrolighet jag söker/…/ Målet för mina kontakter med dem är helt enkelt förtroligt umgänge och samtal; själarnas övning, utan annat utbyte än just detta. I våra samtal är alla ämnen lika goda för mig; det gör mig detsamma om där saknas både tyngd och djup, charm och relevans har de alltid/…/ Skulle lärdomen få lust att blanda sig i vårt pratande blir den inte avvisad, men den får inte vara magistral, befallande eller tröttsam, som den brukar vara, utan måste vara underordnad och foglig. Vi är ju bara ute efter att få tiden att gå på ett behagligt sätt; när vi vill ta emot undervisning skall vi nog uppsöka lärdomen på dess tron. Nu får den för en gångs skull sänka sig ned till oss, om den vill, för hur nyttig och åtråvärd den än på vara tror jag att i mycket väl kan klara oss helt utan den och nå vårt mål utan dess hjälp.”
”Om någon säger mig att man förnedrar muserna om man bara använder dem som leksak eller tidsfördriv, så vet han inte vad jag vet; vad nöje, lek och tidsfördriv är värt. Jag skulle nästan vilja påstå att alla andra mål är löjliga/…/ När jag var ung studerade jag för att kunna visa upp min lärdom, senare för att i någon mån bli klokare, nu för att roa mig – aldrig för vinning”.
Montainge “Essayer” Bok 3, s 58 + 73.Stockholm:Atlantis 1992