Religionspsykologiska klassiker UNT SOMMARSERIE 2009-07-22
”-Vad sysslar du med då?” ”-Tja, i tjugofem år har jag varit professor i religionspsykologi” ”-Va? Är det ett forskningsämne? Kan man över huvud taget på akademisk nivå få ett grepp om människors religiösa erfarenheter? Tittar ni in i hjärnan när folk ber eller när de tror att sammanträffanden är bönesvar? Ert forskningsobjekt verkar rätt elastiskt eller undflyende.” Ja, visst är det så. Först 1975 skapades professur i ämnet i Uppsala.
Redan 1902 skrev William James”The Varieties of Religious experience”. Psykologi- och filosofiprofessorn från Harvard dammsök världens religioner på personliga upplevelser, allt i syfte att försöka förstå trons olika dimensioner. För första gången läste den akademiska världen något som vare sig var teologi eller filosofi. Fokus låg inte på vad människor trodde på eller om en gudom fanns, utan varför och hur sådana personer kunde förstår. Han beskrev omvändelser, bön, meditativa tekniker och mystik och rörde sig lätt över religionsgränserna. Leo Tolstoy, Ramakrishna och Augustinus passerade Han diskuterar det positiva tänkandets och självsuggestionens roll.
Samtidigt kritiserade han de som menade att man sagt något om en religiös tros värde eller betydelse bara för att man menat sig förstått dess psykofysiologiska förutsättningar; Skilj uppkomst och giltighet ! I den meningen var långt före senare giganter som sökte enkla reducerande förklaringar på mångdimensionella fenomen.
Sigmund Freuds En illusion och dess utveckling 1927 gav en ensidigt emotionell förklaring till varför människor, inte minst inför meningslöshet och smärta-skapar sig en god gud – ungefär som det lilla barnet som tyr sig till sin far eller mor. Naiva allmaktsföreställningar kompenserar känslan av litenhet inför hot, åldrande och död. Religion är en regression som visserligen ger tröst, Men den falsk. Liknande resonemang finns hos Marx, Nietzsche, Russel, ja går genom hela idéhistorien tillbaka till Lucretius.
Traditionen från Freud lever vidare men nu inte mixad med sanningsfrågor. Tvärtom kan attach – anknytningen både ha en adaptiv, och en skadlig effekt, en personlig gudom färgas av dålig eller god anknytning.
Tor Andre skrev 1926 Mystikens psykologi. Besatthet och inspiration. Om James hade blicken inriktad på religion i stort var Andraes studieobjekt mystiker; en term som är notoriskt svårfångad. I religionsvetenskapligt sammanhang är betydelsen inte ”konstigt”. Det syftar på en enhet- och helhetsupplevelse där människan inte tror på utan erfar sig i händerna på en alternativ men outsägbar realitet.
Andres elev, Hjalmar Sundén, kom 1959 ut med Religionen och rollerna. Ett psykolgiskt studium av fromheten. Sundén var influerad av neurofysiologi och av socialpsykologi. Han menade att det utvecklas ”mönster” i hjärnan hos en person som länge och ofta umgås med de religiösa berättelserna. Dessa mönster styr perceptionen så att den religiösa fogar samman skenbart meningslösa händelser och tillskriver dem en mening. Det ses inte slump eller öde utan som ett uttryck för den Andres, Guds beskydd eller vilja. I samtidens termer skulle han kanske kallas social konstruktivist eller kognitiv psykolog. Starkt betonade han att religion har såväl med människans nedärvda behov av mening att göra som av hennes behov av social tillhörighet. Dock kan psykologin inte kan avgöra om en faktisk Gud finns eller icke. Däremot har den en hel del att säga om varför människor upplever tillvaron religiöst.
Sedan dessa giganters tid har metoder och teorier förfinats, subdiscipliner utvecklats på gott och ont. Då är det viktigt att påminna om hur di gamle ofta studenter läsa skönlitteratur, analysera dagböcker, umgås med självbiografier. Där fick man kött på benen.
Finns den sargade kampen om en Guds när- eller frånvaro någonsin så starkt beskriven som i Dostojevskijs Bröderna Karamazov; sökandet efter en livsmening som Herman Hesses Glaspärlespelet, den estetiskt-mystiska upplevelsen som i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt eller ansvarets tyngd som i Albert Camus Myten om Sisyfos?
Se där några klassiker för dem som vill förstå religionens psykologi